Claes de Faire: Att gå på teater (2025)
📕215 sidor. 🎧 7h 3 minuter.
Kaunitz-Olsson

Romanen börjar beskedligt och till synes dokumentärt. Huvudpersonen, med samma namn som författaren, går på Dramatens för att se en modern uppsättning av Fröken Julie. Nackdelen med den sortens tolkningar är att vad som helst kan hända och när en av skådespelarna kommer av sig är det oklart om det tillhör regin eller är ett misstag. Claes de Faire bestämmer sig för att försöka ta reda på det, som självutnämnd haverikommissionär och samlar in fakta på ett nitiskt sätt, som en rättshaveriet men utan tvist. Men precis som man som läsare börjar tröttna på detta händer något oväntat, och sedan är det omöjligt att sluta.

Att de Faire har haft roligt medan han skrivit ”Gå på teater” råder det inget tvivel om, och det märks. Liksom i hans utmärkta förra roman ”Roman 4” uppvisar såväl formuleringarna som förvecklingarna ett tydligt släktskap med Klas Östergren samtidigt som det står tryggt på egna ben. Här är det inte tal om något berättarjag som dras in i något utan om ett jag med egen agens som syltar in sig själv i grejer.

Språket är vackert, vardagligt och samtidigt dynamiskt. De Faires självrannsakande stil och drift med sig själv eller hustruns kulturella kapital, för att nämna något, lyckas vara både träffsäkra, modiga och roliga på ett sätt som är helt eget. Här går associationen snarare till K. Svenssons ”Wintermans mysterier” eller, för den delen, P.G. Woodhouses svit om Jeeves och Wooster.

Resultatet är strålande och erbjuder några timmars munter eskapism. Rekommenderas varmt!

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stötta din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus, samt på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Sinnenas tid”, en av Annie Ernaux mest nakna skildringar av besatthet. Här är fem frågor som kan få i gång samtalet:

1. Sanningens roll i konstupplevelsen: Berättaren brottas länge med om Krister Henrikssons blackout var planerad eller ett genuint fel. När det senare bekräftas att föreställningen faktiskt ”kukade ur”, beskrivs det som en befrielse. Varför är sanningen bakom prestationen så viktig för honom? Skulle pjäsens konstnärliga värde minska om misslyckandet visade sig vara perfekt regisserat?

2. Självparodi och kulturellt kapital: Författaren beskriver sig själv som en ”småhandlare” och en ”enkel handelsresande i slarviga texter”. Han medger också att han och hans fru ibland ”bre på en aning” för att förstärka bilden av sig själva som kulturelit. Hur tolkar ni det sätt på vilket han driver med sin egen sociala position? Är denna självmedvetna parodi ett sätt att vinna läsarens sympati eller är det ytterligare en form av högborgerligt koketteri?

3. Haverikommissionen och mänsklig kontroll: Halvvägs genom boken möter vi idén om att staten bör utreda kulturhaverier för att ge medborgarna ”vetskap och fattbarhet”. Är Haverikommissionen enbart en absurd satir över svensk byråkrati, eller uttrycker den en djupare mänsklig längtan efter att kunna kategorisera och förstå det oförutsägbara i tillvaron?

4. ”Den tomma sekunden” som förklaringsmodell: Berättaren ser en koppling mellan tystnaden på scenen och stora livshändelser genom begreppet ”den tomma sekunden” – ögonblicket då någon släpper taget och ett haveri föds. Tror ni att det faktiskt går att identifiera ett sådant exakt ögonblick när något går sönder, eller är det en logisk konstruktion för att hantera kaos i exempelvis ett äktenskap eller en karriär?

5. Arkitekturen som emotionellt ankare: Berättaren beskriver Stockholms fastigheter och byggmästare som Björn Hedvall och Oscar Engelbert med extrem detaljrikedom. Han skriver att det högborgerliga ingjuter en trygghet som tröstar honom i hans egen ”mänskliga futtighet”. Fungerar stadens fasta form och ordning som en nödvändig motvikt till de osäkra mänskliga haverier som boken skildrar?

Fler boktips

Vill du att jag ger dig fler förslag på böcker som passar för bokklubben? Besök persboktips.se

Natalia Ginzburg, Familjelexikon (2022)
📕202 sidor.
Albert Bonniers Förlag

Som ung retade jag mig på mors sätt att utbrista ”precis lagom!” så fort gästerna hade gått. Vad menade hon? Vaddå “lagom”? Hade hon suttit och funderat i termer av optimal vistelse under gästernas närvaro? Varför sträcktes inga middagar ut i oändlighet hemma hos oss? Varför tog det snarare formen av en audiens där gästerna fick några korta timmars samkväm med oss innan de förstod att det var lagom att gå nu? Idag hör jag mig själv säga samma sak – “precis lagom!” – till min fru i samma ögonblick som ytterdörren stängs bakom gästerna, oavsett om de tagit en öl eller stannat i tre dagar.

Alla familjer har sina uttryck. En av de saker som väckt syskonkänsla mellan mig och min syster är att kunna rekapitulera föräldrarnas standarduttryck samtidigt som vi himlar med ögonen. I Natalia Gintzburgs ”Familjelexikon” är det de för familjen bekanta uttrycken som utgör familjens bindväv. Familjebiografin följer familjen under 1900-talets första halva. De bor i Turin. Fadern undervisar vid universitetet, modern sköter hemmet och de fem barnen med en hushållerska och ständiga biobesök som livsluft.

Allt händer och inget sker. Barn växer upp, mammor skämmer bort barn, pappor kallar dem grobianer för att de inte äter fint. Fadern vill bara ha riktigt mogen frukt och anklagar barnen för att ge honom rutten frukt när de ger honom mogen frukt. Fascisterna sitter vid makten ännu en tid, någon åker i finkan, en annan tar sig till Paris och bor med en katt, grannens flicka med talfel blir svärdotter och Alberto blir så småningom läkare (tro det eller ej)! Och Mario, den åsnan, blir arresterad. Vad kan de få ut av honom? Han är ju obegriplig! Och varför är Paola alltid sur? Kriget kommer närmare och en dag försvann Leone bort och ”jag såg honom aldrig mer.”

På 200 sidor lär vi känna familjen genom deras uttryck och de roller de har tilldelats eller tagit. Biografin avslutas med ett par sidors dialog där läsaren kommer att känna igen vartenda uttryck och le åt dem. Ett storartat och lämpligt slut på ett familjelexikon! Rekommenderas varmt!

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stötta din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Sinnenas tid”, en av Annie Ernaux mest nakna skildringar av besatthet. Här är fem frågor som kan få i gång samtalet:

1. Språket som hemvist och identitet: Hela bokens premiss bygger på de interna uttryck, skällsord och anekdoter som familjen Levi delar. Natalia skriver att dessa ord är ”vårt latin”. Hur skapar dessa specifika fraser en känsla av tillhörighet? Finns det liknande ”lexikon” i era egna familjer eller vänskapskretsar? Hur förändras betydelsen av ett ord när det bara förstås av en liten grupp?

2. Patriarkens roll: Fadern, Giuseppe, tar enorm plats i boken med sina utbrott och sina strikta kategoriseringar av människor (som ”dumbommar” eller de som sysslar med ”moderniteter”). Hur uppfattar ni Giuseppe? Är han en tyrannisk figur eller finns det en underliggande kärlek i hans dundrande personlighet? Hur påverkar hans starka åsikter barnens väg i livet och deras intellektuella formande

3. Det stora dramat i det lilla perspektivet. Trots att familjen lever genom fascismens framväxt, motståndsrörelsen och andra världskriget, skildras dessa händelser ofta genom vardagliga observationer snarare än dramatiska krigsskildringar. Vad tycker ni om Ginzburgs sätt att skildra historiska skeenden? Blir de mer eller mindre drabbande när de filtreras genom vardagsliv, middagsbord och rykten snarare än genom politiska analyser?

4. Den osynliga berättaren. Natalia Ginzburg är bokens jag-person, men hon skriver extremt lite om sina egna känslor, tankar eller ens sin egen roll i händelserna (exempelvis nämns hennes make Leone Ginzburgs död nästan i förbigående). Varför tror ni att hon väljer att hålla sig själv i bakgrunden? Gör det boken mer objektiv eller känner ni att ni saknar hennes inre röst? Hur påverkar det er läsupplevelse att hon främst fungerar som ett ”öra” som lyssnar på andra

5. Minnets opålitlighet och repetitionens kraft. Boken är uppbyggd kring berättelser som berättas om och om igen inom familjen, tills de blir till myter. Hur påverkar repetitionen av dessa historier vår bild av sanningen? Tror ni att familjen Levi faktiskt var exakt som de skildras, eller har de ”blivit” sina egna historier? Diskutera hur nostalgi kontra krass realism samverkar i romanen.

Fler boktips

Vill du att jag ger dig fler förslag på böcker som passar för bokklubben? Besök persboktips.se

Annie Ernaux: Sinnenas tid (1993)
📕67 sidor. 🎧 1h 17 minuter.
Norstedts

Vad var det nu akademien skrev i sin nominering när Annie Ernaux fick Nobelpriset i litteratur 2022? ”För det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar.”

Det låter smalt, rentav krångligt. Men den tunna volym Annie Ernaux åstadkommit i ”Sinnenas tid” (67 sidor!) är allt annat än det. Tvärtom är det allmängiltigheten i hennes beskrivningar som jag reagerar på.

Jag är förstås inte en medelålders frånskild fransk kvinna som tagit sig en ung älskare - ändå är varje känsla hon tecknar klart och fullt igenkännlig för mig. Längtan, åtrån, tristessen, självupptagenheten! Hur gör hon ens? Det är utelämnande och naket utan att kännas så, fritt från självömkan trots självömkande, klarsynt och nostalgiskt på samma gång, helt frilagt från önskan om läsarens sympati. Det känns som att det är skrivet rakt upp och ner, vilket brukar vara tecken på det motsatta.

Kanske är det första gången som jag läser en nobelpristagare och efteråt helt förstår motiveringen? För det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar. Sannerligen är det exakt det Ernaux gör. Rekommenderas varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stötta din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Sinnenas tid”, en av Annie Ernaux mest nakna skildringar av besatthet. Här är fem frågor som kan få i gång samtalet:

1. Gränsen mellan passion och besatthet I boken beskriver berättaren hur hennes hela tillvaro kretsar kring väntan på mannen “A”. Var går gränsen mellan en sund passion och en destruktiv besatthet? Upplever ni att hon förlorar sig själv, eller är denna totala hängivelse en form av frihet?

2. Berättarens objektivitet Ernaux skriver ofta med en “klinisk” eller “torr” blick på sina egna känslor. Hur påverkar det er läsupplevelse att hon beskriver sin glödande passion så sakligt? Gör det boken mer eller mindre intim för er?

3. Maktbalansen i relationen Relationen präglas av väntan och asymmetri. Han kommer och går som han vill, medan hon anpassar hela sitt liv efter hans schema. Är detta ett uttryck för en ojämlik könsstruktur, eller handlar det snarare om individens val att låta sig uppslukas?

4. Skam och klass Ernaux återkommer ofta till klassresan i sitt författarskap. I ”Sinnenas tid” nämner hon hur hon ser på populärkultur och lyxvaror genom mannens ögon. På vilket sätt spelar klass och social status roll för hur hon ser på sig själv i relation till “A”?

5. Skrivandet som bearbetning Boken avslutas med reflektioner kring själva skrivprocessen och att göra passionen till litteratur. Vad händer med en upplevelse när man dokumenterar den så noggrant? Blir boken ett sätt för henne att ta makten över historien, eller är det bara ett sätt att förlänga besattheten?

Ett litet tips: Om ni vill fördjupa samtalet kan ni jämföra ”Sinnenas tid” med hennes senare bok ”Den unga mannen”, som på sätt och vis speglar samma teman men från ett annat perspektiv senare i livet.

Fler boktips

Vill du att jag ger dig fler förslag på böcker som passar för bokklubben? Besök persboktips.se

Amor Towles: En gentleman i Moskva (2023)
📕519 sidor. 🎧 19h 2 minuter.
Wahlström Widstrand

Premissen är förtrollande. Efter ryska revolutionen döms greve Alexander Rostov till livslång husarrest på Hotel Metropol i Moskva. Genom hans liv på hotellet får vi följa Sovjetunionens förändringar under flera decennier, speglade genom personal, gäster och politiska skiften som tränger in i denna begränsade värld. Istället för att brytas ned försöker Rostov bevara sin värdighet, sina ritualer och sin artighet, bygger nära relationer, särskilt till en liten flicka som blir central i hans liv, och hittar ett nytt slags frihet inom ramarna för sin fångenskap.

Amor Towles har skrivit en fenomenal roman! Den utforskar hur man kan leva meningsfullt trots begränsningar, med en varm, elegant och lätt humoristisk ton som gör hotellets mikrokosmos till en rik scen för frågor om moral, lojalitet, kärlek och identitet. Och inte minst: den gör att jag vill leva lite mer som en gentleman, sträcka på ryggen lite till och hålla upp fler dörrar för kvinnorna i min närhet. Rekommenderas varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stötta din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “En gentleman i Moskva”.

1. Att bemästra sina omständigheter. I början av boken möter vi citatet: “Om en man inte bemästrar sina omständigheter, kommer han att bli bemästrad av dem.” Hur lyckas greve Rostov efterleva detta under sina årtionden i husarrest? Diskutera skillnaden mellan att ge upp och att anpassa sig. Är hans optimism en form av motstånd eller en verklighetsflykt?

2. Hotell Metropol som ett mikrokosmos. Hotellet fungerar som en liten värld i världen. Hur speglar händelserna inne på Metropol de dramatiska förändringarna i det sovjetiska samhället utanför murarna? Diskutera hur Towles använder specifika platser – som vinkällaren, restaurangen Boyarsky eller grevens lilla vindsrum – för att berätta om makt, politik och klassresa.

3. Relationernas förvandlande kraft. Grevens liv förändras drastiskt genom hans möten med barn (Nina och senare Sofia), skådespelerskan Anna och personalen på hotellet. Hur påverkar dessa relationer hans syn på sitt eget öde? På vilket sätt blir den “valda familjen” på hotellet viktigare för honom än den aristokratiska bakgrund han förlorat?

4. Definitionen av en “gentleman”. Vad innebär det egentligen att vara en gentleman i en värld som har förkastat den gamla ordningen? Är det Grevens artighet, hans kunskap om viner och etikett, eller handlar det om en inre moralisk kompass? Diskutera om hans karaktärsdrag är en kvarleva från det förflutna eller om de är tidlösa dygder som behövs i alla samhällen.

5. Slutet och den ultimata friheten. Varning för spoilers om ni inte läst klart: Diskutera Grevens beslut i slutet av boken. Varför väljer han den väg han gör? Reflektera över bokens cirkulära tema – hur han återvänder till sina rötter men som en förändrad man. Var slutet tillfredsställande, eller hade ni hoppas på en annan utgång för honom och Sofia?

Fler boktips

Vill du att jag ger dig fler förslag på böcker som passar för bokklubben? Besök persboktips.se

Torrey Peters: Detransition, Baby
📕350 sidor. 🎧 12h 31 minuter.
Random House

Svensk utgåva: Detransition, baby. Översatt av Julia Gillberg
📕 350 sidor.
Albert Bonniers förlag.

Det här är en roman om övergångar. Från tvåsamhet till ensamhet. Från att vara man till att vara kvinna. Från singel till par. Från självständig till beroende. Från att bära ett liv till att abortera det. Ett befruktningstillfälle utgör romanens nav och vi kastas fram och tillbaka i tiden, närmare och längre ifrån detta ögonblick. Som du förstår undviker Torrey Peters inte de stora frågorna i livet, även om de sällan presenteras just så. De smygs in, presenteras bitvis eller baklänges, samtidigt som något annat pågår, händer och sker medan de tre huvudpersonerna Ames, Reese och Katrina försöker reda ut sina egna relationer.

Ames och Reese är transpersoner, en grupp som jag ständigt kom i kontakt med när jag häromåret vistades i amerikansk campusmiljö av och till under två terminer. Det jag lärde mig handlade framför allt om mig själv: hur oväntat mycket det störde mig att inte veta om någon var kvinna eller man, egentligen. Det fanns en kille som såg ut som en kille men kallade sig Sharon, vilket var förvirrande. Jag hade föreläsare som såg ut som kvinnor och talade med mansröst, och tvärtom. Att fråga dem om saken kändes opassande och dessutom irrelevant, men det störde mig på ett konstigt och okunnigt sätt.

Det här var under en period när transpersoner och deras rättigheter diskuterades mycket och på ett abstrakt vis i samhället. Det fick konkreta konsekvenser som att alla toaletter blev könsneutrala och att anslagstavlor meddelade att all personal och alla studenter hade rätt att själv avgöra vilket kön de identifierade sig som varje dag. Så småningom gick det inte att hålla reda på, och den insikten visade sig förlösande. Vem som helst kunde dyka upp vid pissoaren, men var det egentligen ett problem?

Nog för att jag kan tycka att en del människor verkar göra livet svårt för sig själva ibland, men som man kärleksfullt och inkluderande uttrycker saken i New York: “You do you, baby.” Vem är jag att döma vad andra människor känner sig tvungna till? Funderar vi inte alla på vilka vi är, eller inte är? Är det inte just det som förenar oss?

“Detransition, baby” kom ut samtidigt som jag befann mig i New York, och beskriver en värld som många av mina kollegor och studenter var väl bekanta med. Det är i första hand en bok om människor som genomlider kval i livets övergångar som varje läsare borde kunna identifiera sig med. Däri ligger romanens styrka och storhet. Dessutom är den välskriven, kvicktänkt och fängslande.

Sannolikt kan Peters bok också lära läsaren att lägga mer fokus på vad som förenar oss än vad som skiljer oss, oavsett vilket kön vi identifierar oss med. Jag önskar att jag hade läst den tidigare och rekommenderar den varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stötta din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus samt på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor när din bokklubb läst “Detransition, baby”:

1. Romanen utforskar framförallt moderskap från olika perspektiv – Ames, Reese och Katrina. På vilka sätt utmanar boken traditionella definitioner av vad det innebär att vara en “mamma” eller att bilda en familj?

2. Titeln anspelar på begreppet detransition. Hur hanterar författaren teman som identitet, kön och ånger genom Ames karaktärsresa, och hur påverkade hans erfarenheter er syn på könskorrigering och “detransition”?

3. Boken beskrivs ofta som en “komedi” trots sina tunga ämnen som könsdysfori och trauma. Tyckte ni att humorn fungerade, och hur balanserar Peters mörka teman med lättare stunder i berättelsen?

4. Peters skildrar relationerna mellan karaktärerna med stor komplexitet. Diskutera dynamiken mellan Reese och Katrina. Kunde ni sympatisera med båda karaktärerna, trots deras ibland motstridiga önskemål och bakgrunder?

5. Romanen ger en inblick i specifika erfarenheter inom transcommunityt som sällan syns i mainstream-litteratur. Hur kändes det att läsa en bok som utspelar sig så djupt inom denna specifika kulturella kontext, och vad lärde ni er om de utmaningar och glädjeämnen som karaktärerna möter?

Fler boktips

Vill du att jag ger dig fler förslag på böcker som passar för bokklubben? Besök persboktips.se

Efter ungefär två timmar har vi både hunnit äta upp och pratat klart. Diskussionen avslutas med att var och en ger boken ett betyg på skalan ett till tio, vilket noteras på försättsbladet i boken. Detta bokförs genom att vi postar en bild av resultatet i vår gemensamma WhatsApp-grupp.

Därefter presenteras nästa bok. Det är en överraskning för alla utom den som valt boken. Man får boken i handen direkt. Sedan är middagen slut och alla går hem till sitt. Det är en underbar bokklubb!

När jag postade en förklaring om den här bokklubben i mina sociala kanaler blev det viralt. Sedan dess har fler än 200 000 sett inlägget (!), vilket säger något om hur populära bokklubbar är i Sverige.

Här är svar på de vanligaste frågorna jag fått om bokklubben

Varför startade du bokklubben?

För tio år sedan blev jag inbjuden till en bokklubb som började bra men som med åren blev allt mindre frekvent och intressant. En av problemen var att det var för få deltagare och att de som en gång startat gruppen ville ha den som ett skäl att ses, snarare än på grund av en önskan att läsa böcker. Det gjorde att engagemanget var lågt, diskussionerna stundtals ganska platta och att den så småningom somnade in. Mitt förslag att bjuda in fler röstades ner, för det var trots allt någon annans bokklubb.

Jag hade bjudit med en gammal bekant som en gång i tiden var mina barns lärare på förskolan, och vi beslutade oss därför för att skapa en ny bokklubb. Vi ville dels bredda vårt läsande så att det omfattade författare och genrer vi inte själva valt, och dels diskutera det vi läst med andra som vi inte riktigt kände. Resultatet blev Annys och Pers bokklubb!

Hur hittade ni varandra?

Det är bra att vara två som är den tydliga motorn i en bokklubb, eftersom alla inte riktigt har samma engagemang. Vi ville också ha möjligheten att både kasta ut folk som gång efter gång inte läst boken (ett problem i den gamla bokklubben) och kunna välja in nya.

Min vän och jag gjorde en bruttolista på människor som varken hon eller jag inte träffar så ofta, men som likväl är personer man känner att man gärna skulle umgås med. Vi gick sedan igenom listan för att försöka se till att inte alla har ungefär samma perspektiv (varken yrkesmässigt, åsiktsmässigt, bakgrundsmässigt eller relationsmässigt), valde ut tio stycken och sedan bjöd vi in dem vis sms. Så här kunde det se ut:

Bland mina förslag som numera är medlemmar finns en person jag intervjuat en gång och där jag kände att vi fick bra personkemi, en annan som jag träffat genom scouterna för femton år sedan, en tredje min svärmors före detta mans son, för att bara ta några exempel.

• Är det bara män? Nej. Det är sjuttio procent kvinnor. Det sägs att kvinnor läser nio av tio romaner, och andelen kvinnor lär vara ännu högre när det gäller bokklubbar. Det som var viktigt är dock inte könsfördelningen utan mångfalden, och att man inte riktigt känner varandra.

• Hur många är lagom? Tillräckligt många för att säkerställa att diskussionen blir bra. Vi är tio medlemmar, och det gör att det brukar vara sju, åtta på varje möte, vilket är precis lagom. Från början var vi fler, men två hoppade av för att de inte kände att de hann läsa böckerna.

Hur väljer ni bok?

Vi läser bara skönlitterärt och vi turas om att välja bok, i bokstavsordning efter våra förnamn. Det gör det lätt att komma ihåg. Det är inget konsensusbeslut utan den som väljer hittar en bok som de är intresserade av, vilket resulterar i böcker från många olika genrer, eftersom vi själva är så olika.

• Är det inte svårt att välja bok? Tänk om man råkar välja någon som är dålig? För det första har vi den viktiga principen att man aldrig behöver vara lojal sin bok. Det innebär att man mycket väl kan deklarera att man inte gillade sitt eget val på nästa möte. För det andra garanterar mångfalden i gruppen att det alltid är någon som gillar en bok mer och någon annan mindre. Det är inte det intressanta, utan om boken ger upphov till diskussion eller ej. En av orsakerna till att jag startat det här månadsbrevet för att tipsa om bra böcker för bokklubbar är att man ju vill välja en bok som ger upphov till många sorters diskussioner, och det syns inte alltid i recensionerna av böckerna.

• Vad gör ni om någon redan läst boken? Det är inget problem för gruppen. Vi har ju bokklubb för att vi tycker om att ha intressanta diskussioner om en bok inte för att, likt skolbarn, läsa så många sidor som möjligt.

• Vad är poängen med att man får boken direkt? Många bokklubbar kämpar med att få deltagarna att läsa boken, och ett stort hinder är att ta sig tid att hitta boken, låna den på biblioteket, besöka en bokhandel eller beställa den på nätet. Om man däremot får boken i handen har man därmed eliminerat en av de största hindren. (De som inte kan komma på träffen får boken skickad till sig, av den som valde boken.)

• Är det inte dyrt att tvingas köpa tio böcker åt gången? Nej. När du väl köpt din bok så väntar ju nio tillfällen när du får en bok helt gratis. I längden jämnar det ut sig. Dessutom väljer de flesta att köpa in pocket

Hur väljer ni plats att ses?

Vi ses en gång i kvartalet, alltid på samma veckodag (tisdag), vid samma tid (kl. 18), på samma restaurang, vid samma bord.

• Hur har ni valt tid? Tiden är vald för att folk ska kunna komma direkt efter jobbet och för att det inte heller ska bli så sent. När boken är färdigdiskuterad och den nya boken presenterad går vi hem.

• Hur har ni valt restaurang? För det första valde vi restaurang för att slippa tänka på att ordna middag åt varandra. Restaurangen är vald (kvarterskrogen Österlånggatan 17 i Stockholm) för att de har ett stort runt bord (avgörande för bra diskussioner) där alla personer kan klämma in sig, de har menyalternativ i alla prisklasser och servicen är utmärkt.

• När bestämmer ni tid? Innan vi går. På så sätt vet man redan nu när nästa träff är. Det är ännu en av många små principer vi har för att förenkla för alla som är med i bokklubben. På vägen ut bokar vi också bord för nästa gång. Min erfarenhet är att det lätt inte blir av om man inte har fasta rutiner.

Hur lägger ni upp diskussionen?

För att alla ska komma till tals börjar vi alltid med att gå ett varv runt bordet och försöka sammanfatta våra intryck av boken. Det är då någon säger att de verkligen älskade den eller att de hatade slutet eller att de känner sig förvirrade av den.

Därefter brukar samtalet flöda ganska fritt utifrån de saker man funderat på. Någon vill prata om varför huvudpersonen agerade som hon gjorde mot sin syster. En annan har synpunkter på författarens språk, en tredje på hur handlingen hade förändrats om det utspelat sig i Frankrike istället för i USA.

Vi är ju alla där för att tala om boken och de tankar de gett oss, och det gör att vi också kommer in på frågor som är sprungna ur boken och som kan handla om samhällsfenomen eller egna erfarenheter. Det gör att diskussionerna ofta handlar om livet, och kanske även vad som vi upplevt i livet, men de handlar aldrig om livet här och nu eller om vardagen, utan diskussionen har alltid rötterna i det vi upplevt på bokens sidor. Här hjälper det förstås att inte riktigt känna varandra. Efter en stund är det alltid någon som för tillbaka samtalet till boken, vill prata om en annan aspekt och så är man igång igen.

Om samtalet tryter har jag ofta förberett några frågor som kan ge bra diskussioner, men lustigt nog har jag i princip aldrig behövt använda dem.

Det sägs att mannens inre liv och hans varseblivande om vem han vill vara är på tapeten. Efter en period när kvinnors inre resor haft stora framgångar - grovt inramad av Elizabeth Gilberts storsäljare ”Eat, Pray Love” (2006) och Miranda Julys ”All Four” (2024) är det nu männens inre vi ska få del av. Eller återvända till, kanske. Ända sedan ”Den unge Werters lidanden ” via Jack Kouracs ”On the road” har mäns sätt att se på sig själva varit ett ständigt närvarande romanämne.

Hursomhelst, boken som får exemplifiera trendbrottet är David Szalays ”Flesh” sannolikt eftersom den trots det trötta ämnet likväl känns ny. Dem handlar om en man utan drömmar, mål och efternamn, utveckling är nästan uteslutande är resultatet av kvinnors agerande. Det är en ambitiös bok där vi får följa ett liv, från tonårens sexuella uppvaknande, till åldringens reflektion över det han fått, haft och förlorat. Varje kapitel beskriver en period, och hoppen däremellan är långa och drastiska, ibland dramatiska. Det är effektivt.

Szalay skriver enligt framgångsreceptet att visa istället för att beskriva, men ändå är frånvaron av målande beskrivningar slående, och befriande.
En typisk replikväxling: ”Hon frågade vad han gjort under dagen. Han berättade. Hon frågade hur det känts. ’Ok’ svarade han.”

Protagonistens brist på agens ger ett spänningsfylld, suggestivt driv som får mig att tänka på Imre Kertez klassiker ”Mannen utan öde”, där faran ständigt lurar runt hörnet.
Det knapphändiga berättandet tvingar även oss läsare att fylla i en massa själva, vilket Szalay förstås vet är ett säkert knep för att göra boken engagerande. Jag kan inte minnas när jag senast läste en bok som så snabbt grep tag i mig, och som därefter behöll detta grepp boken igenom!

Alla författare: läs ”Flesh” och se hur mycket beskrivning som kan lämnas till läsarens fantasi. Alla läsare: läs och njut. Rekommenderas varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Flesh”:

1. Karaktärsteckning och det outtalade: István är en tystlåten karaktär som sällan uttrycker sina känslor eller tankar, och författaren utelämnar många viktiga händelser i hans liv. Hur påverkade denna minimalistiska skrivstil din uppfattning om honom? Kände du att du kunde “fylla i luckorna” och förstå hans inre liv ändå?

2. Klass och social rörlighet: Romanen följer Istváns resa från ett bostadsområde i Ungern till de superrikas kretsar i London. Hur skildrar Szalay klasskillnader och den sociala rörligheten? Kände du att István någonsin verkligen blev en del av den nya, rika världen, eller förblev han alltid en outsider?

3. Kropp och existens: Författaren har sagt att han ville skriva om “att vara en kropp i världen”. På vilka sätt betonar boken karaktärernas fysiska erfarenheter och impulser över deras intellektuella eller emotionella liv? Hur relaterar detta till bokens titel, “Flesh” (kött/kropp)?

4. Trauma och konsekvenser: Istváns liv formas av formativa, ibland våldsamma, upplevelser, men han verkar ofta känslomässigt opåverkad. Hur hanterar romanen teman kring trauma och dess långsiktiga effekter? Tror ni att hans känslomässiga avskildhet är ett resultat av dessa händelser?

5. Moraliska val: Boken utforskar manlighet, förflyttning och “vikten av moraliska val”. István verkar ofta vara en passiv deltagare i sitt eget liv, driven av andras intressen. När, om någonsin, tvingas han konfrontera sin passivitet och göra ett aktivt moraliskt val? Hur bedömer ni hans handlingar?

En kvinna med medfödd ryggskada extraknäcker som porrnovellskribent och drömmer om att bli gravid så att hon kan få göra abort och känna sig som en vanlig kvinna. Handlingen i ”Hunchback” fängslar från första sidan och tar oanade vändningar.

Saou Ichikawa har skrivit en voyeuristisk inblick i japansk samtid, en fängslande roman på drygt 100 sidor. Den förtjänar allt beröm och lever till och med upp till den slitna formuleringen om “att du aldrig läst något liknande”. Mycket bra. Perfekt semesterläsning. Rekommenderas varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Hunchback:

1. Identitet och kropp: Hur påverkar huvudpersonens ryggskada hennes syn på sig själv och hennes relationer med andra människor?

2. Drömmar och förväntningar: Vilken roll spelar drömmen om att bli gravid (och göra abort) för berättelsens teman kring normalitet och utanförskap?

3. Sexualitet och tabu: Hur hanterar boken ämnen som sexualitet, arbete som porrnovellskribent och social acceptans? Finns det något som överraskade dig?

4. Samhällskritik: På vilka sätt ger romanen en inblick i samtida japanskt samhälle, och vilka normer eller värderingar utmanas?

5. Bokens berättarstil: Hur upplever ni bokens voyeuristiska stil? På vilket sätt bidrar den till eller påverkar er uppfattning om karaktärerna och handlingen?

Jag är bara bekant med Huckleberry Finn på ett ytligt plan men vet att Mark Twains roman anses ingå i en större amerikansk kanon. I berättelsen finns en bifigur, en slav vid namn Jim. I ”James” gör Perceval Everett Jim till huvudperson.

Det kan låta lite enkelt att utgå från någon annans ramberättelse men det kräver i själva verket mer. Bengt Ohlson bevisade det i ”Gregorius” där han framgångsrikt gjorde Hjalmar Söderbergs antagonist Doktor Glas till bokens röst och gav honom djup och agens man kunde sympatisera med

.Everett är lika skicklig och med den lite lättsinniga äventyrsboken som relief gör han ”James” till ett djupt rörande vittnesmål över hur det amerikanska slaveriet upplevdes, underifrån. Det är storartat, stundtals mycket mörkt och samtidigt starkt upplysande.

Rekommenderas varmt, inte minst ljudboksversionen.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “James”:

1. Språket som överlevnadsstrategi. I boken byter Jim ständigt mellan standardengelska (internt/med andra slavar) och den simplifierade “slavdialekten” (inför vita). Hur påverkade detta code-switching din läsupplevelse? Diskutera hur denna språkliga prestation fungerar som både ett skydd och en kraftfull kommentar till vita människors rasistiska förväntningar.

2. Omskrivningen och Twains original. Romanen är en omskrivning av Mark Twains Huckleberry Finn sett ur Jims perspektiv. Vilka scener eller element från originalet subverteras eller får en helt ny, mörkare innebörd när de berättas av Jim? Var det nödvändigt för dig som läsare att känna till Twains bok för att till fullo uppskatta Everetts bidrag?

3. Jims intellekt och filosofiska samtal. Jim är i hemlighet läskunnig och för interna, filosofiska debatter med tänkare som Voltaire. Vad representerar läskunnighet och det intellektuella livet för Jim i en värld som förnekar hans mänsklighet? Hur hjälper dessa filosofiska funderingar honom att hantera slaveriets brutalitet?

4. Rasens performance och minstrelshowen. Jims tid i minstrelshowen, där han tvingas spela en rasistisk karikatyr av sig själv i blackface, är en central del. Diskutera vad detta kapitel säger om ras som performance (uppträdande) och hur Jims externa identitet som slav är en roll han måste spela för att överleva.

5. Namnet och identiteten. I slutet av boken tar karaktären det fullständiga namnet James. Vilken betydelse har detta namnbyte? Hur speglar övergången från “Jim” till “James” hans resa mot självbestämmande och att slutligen få äga sin egen berättelse och identitet?

”Wintermans mysterier” är fenomenalt bra, en deckarroman i tidlös stil som redan känns som en given klassiker. Jag har läst den i en sittning, och vill omedelbart läsa den igen!

När de flesta deckarförfattare lägger stor energi på att deras fiktiva verk ska vara så verklighetstrogna som möjligt, tycks den här författaren inte ägnat verkligheten en tanke! Handlingen rör sig i en obestämd forntid, utan DNA-sekventiering och databaser, med en huvudperson som verkar på en oklar plats, som saknar förhistoria eller expertis men som på ett obestämt sätt får frågan om att lösa det ena mysteriet efter det andra.

Resultatet är en lustfylld läsupplevelse, en skicklig homage till Agatha Christie, Tintin, Femböckerna, Ed McBain och Mannen i Gula Hatten och det bästa från dessa äventyr i en och samma volym

.
Det kräver en författare som vet exakt vad han gör och som ledigt behärskar genren till fullo. K. Svenson är den författaren. Historien är omedelbart fängslande i sin osannolikhet, och visar att Svensson klokt nog prioriterat läsglädje före allt annat. Det är en fenomenal verklighetsflykt, fylld med sidohistorier och bi-berättelser som gör helheten mustig, frodig och rik. Att allt knyts ihop är bokens verkliga mysterie, och underbart.

Att det inte uppstår någon longör under mer än 400-sidor är ett tecken på hur tätt och bra skrivet det är, och lägg därtill att man blir på ett mycket gott humör av historiens alla oväntade krumbukter.

När jag under några år recenserade böcker i SvD och Axess fick jag lära mig att man alltid måste ha med något negativt i en recension. På en tre, fyra ställen i boken förekommer svenska gatunamn. Det är onödigt. Men så är det också det _enda_ jag kan kritisera. Det här är sommarens roligaste läsning. Rekommenderas varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Wintermans mysterier”:

1. Om karaktären Moses Winterman. Hur skiljer sig Moses Winterman från andra privatdetektiver ni har läst om (t.ex. Sherlock Holmes eller Ture Sventon)? Hur påverkar hans särpräglade personlighet och metoder er upplevelse av mysterierna?

2. Genre och stil. Boken beskrivs som en “äkta detektivroman” som återskapar “barndomens mysteriesagor”. Lyckas K. Svensson med denna ambition? Vad i språket, humorn eller strukturen (med de tre kortromanerna) bidrar till den känslan?

3. Teman och budskap. Vilka teman anser ni är centrala i boken? (T.ex. identitet, sanning, berömmelse/hybris, eller konstens roll). Hur kopplas de tre olika mysterierna samman, bortom den återkommande kvinnan?

4. Miljö och tidsbestämning. Bokens tid och plats är medvetet oklar. (En blandning av tidigt femtiotal, Stockholm, Paris och fiktiva platser). Hur upplevde ni denna oprecisa miljö? Bidrar den till mystiken och känslan av saga, eller kändes den förvirrande?

5. Humorn och tonen. Boken innehåller både torra observationer och “vildsinta skrönor”. Hur balanserar författaren den ofta absurda humorn med detektivgenrens allvar? Fanns det någon händelse eller replik som ni tyckte var särskilt rolig eller minnesvärd?

Trots titeln ger Nicole Krauss roman inget ordentligt svar på vad det innebär att vara man. Eller gör hon det? Trots att den beskrivs som en roman, är den inte det utan snarare en samling noveller, där huvudpersonerna oftare är kvinnor än män.

Det är petiga invändningar, det är jag medveten om. Men det var allt jag kunde hitta. Innehållet i boken är nämligen fenomenalt. Det är den sortens täta, rika, kortfattade prosa som man omedelbart accepterar som fullständigt sann och äkta. Vindlande öden, oväntade vändningar, och allt annat som hör den mänskliga upplevelsen till. Varje novell är en kondenserad roman.

Berättelserna spänner mellan minnen av en avancerad rumskamrat i Genève som redan som 18-åring blev någons älskarinna till vittnesmål från assistenten till Sydamerikas främsta landskapsarkitekt. Allt är fängslande och förunderligt och fint

Hon använder det rika ordförråd som anstår en intellektuell New York-författare, ett exakt språk som fångar partikulära situationer med ett minimum av meningar, och som inkluderar ett brett spektrum av kulturella referenser utan att bli snobbig och (förstås) den självklara erfarenheten av att ha upplevt både sommarläger och kibbutzliv. Jag är väldigt svag för just den här sortens berättande, och rekommenderar därför boken varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “How to be a man”.

1. Titeln och tematik. Novellsamlingens titel är Att vara man. Hur utforskar Krauss, genom en i huvudsak kvinnlig lins, begreppen maskulinitet och manlighet? Vilka slutsatser drar du om vad det verkligen innebär att vara en man i dessa berättelser?

2. Spänningen mellan könen. Flera av berättelserna hanterar den “fina linjen” mellan ömhet och hot, särskilt i relationer mellan män och kvinnor. I vilka berättelser framträder denna spänning tydligast, och hur balanserar Krauss maktdynamiken i dessa möten?

3. Geografi och identitet. Novellerna utspelar sig på många platser – Israel, New York, Schweiz, Japan. Hur påverkar dessa geografiska platser karaktärernas identitet, känsla av tillhörighet och de personliga kriser de upplever?

4. Föräldraskap och arv. Ett återkommande tema är relationen mellan barn och föräldrar (särskilt fäder) samt arvet som förs vidare. Hur hanterar karaktärerna – som kvinnan som besöker sin avlidne fars lägenhet i Israel – arvet från tidigare generationer, och hur formar det deras syn på sig själva?

5. Självkännedom och det främmande. I novellen “Att vara man” funderar en karaktär över hur lite vi verkligen känner oss själva, exemplifierat av en man som säger att han skulle ha blivit nazist under Tredje riket. Hur utmanar Krauss vår uppfattning om självkännedom, och hur möter karaktärerna “det främmande” – hos sig själva, hos sina partners och i världen?

Den första delen av romanen tycks vara en roman av någon annan. Därefter följer en essä om någon som stod som förebild i romanen. Och så slutar det med dagboksanteckningar av förebildens hustru, som stått i skymundan. Det är en ask i en ask i en ask, en handling som förbryllar och fascinerar, som vänder på perspektivet helt och hållet, flera gånger.

Det är inte konstigt att Hernan Diaz fick Pulitzerpris för romanen ”Trust”, för det är onekligen en stor läsupplevelse. Vacker och intressant, rak och invecklad på samma gång, med fängslande miljöer och komplexa karaktärer.

Upplevelsen förhöjdes dessutom att jag fått låna boken av en god vän, vars mammas understrykningar och marginalanteckningar fanns i riklig mängd. Rekommenderas varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Trust”:

1. Struktur och perspektiv: Romanen är uppbyggd av fyra olika “dokument” eller manuskript som ger vitt skilda perspektiv på finansmannen Benjamin Rask och hans fru Helens liv. Hur påverkade denna fragmentariska struktur er läsupplevelse? Vilken “sanning” kände ni er mest benägna att tro på, och varför använde Diaz denna komplexa form?

2. Sanning och fiktion: “Trust” handlar i hög grad om vem som får definiera historien, sanningen och karaktärernas liv. I vilken utsträckning lyckas karaktärerna (särskilt Mildred och Harold Vanner/Benjamin och Helen Rask) ta kontroll över sina egna narrativ, och varför är det så viktigt för dem?

3. Pengar, makt och kapitalism: Boken utspelar sig till stor del under The Great Depression och utforskar Wall Streets makt. Hur skildrar Diaz kapitalismens mekanismer och de rikas immunitet mot de ekonomiska kriser de själva orsakar? Vad säger romanen om pengars roll i att forma identitet och relationer?

4. Kvinnornas roll: Helen Rask är en gåtfull karaktär vars liv och mentala hälsa skildras olika av de manliga berättarna. Vad tycker ni är hennes egentliga historia, och hur lyckas hon – trots att hon är tystad i delar av boken – slutligen göra sin röst hörd genom Mildred?

5. Titeln “Trust”: Ordet “trust” kan betyda både “förtroende” och “finansiellt holdingbolag” (en trust). Hur spelar romanen med denna dubbla betydelse? På vilka sätt missbrukas förtroende, både i de personliga relationerna och i finansvärlden som skildras?

Boktips. När Patrick Bringleys bror dog upplevde han starkt att han skulle vilja stanna upp och stå stilla istället för att låta livet rusa på. En impuls gör att han söker anställning för att få göra just detta, som vakt på Metropolitan Museum of Art i New York, omgiven av allt det vackra i världen.

Om detta, om livet, om förgängligheten och konsten och vad det ena gör med det andra har Bringley skrivit en bok som är vidunderligt vacker. När jag lyssnat färdigt, började jag omedelbart om och lyssnade igen.

Hans röst är mjuk, hans blick är öm, hans hjärta stort och kärleken till museet och livet så rik på nyanser. Jag har lärt mig så mycket om så mycket när jag läst den, och rekommenderar den mycket varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Hundra år av ensamhet”:

1. Sorgbearbetning: Hur påverkar sorgen efter förlusten av sin bror Patricks beslut att söka arbete som vakt på Metropolitan Museum of Art, och hur förändras hans syn på livet under tiden på museet?

2. Konstens uppgift: På vilket sätt speglas teman som förgänglighet, skönhet och konstens kraft i Bringleys möten med både verken och museets besökare?

3. Vardagen på museet. Hur upplever ni Bringleys beskrivning av vardagen som museivakt? Hur förändrades er syn på museiarbete eller konstinstitutioner efter läsningen?

4. Institutionens betydelse. Vilken betydelse har platsen (Metropolitan Museum of Art) för boken och huvudpersonens resa? Hade berättelsen kunnat utspela sig på någon annan plats?

5. Efterklangen. Vilka insikter eller tankar om livet, sorgen och konsten tar ni själva med er från boken, och var det något särskilt som berörde er extra?

Jo, den är faktiskt jättebra. En del klassiker tycker man ju inte är det, men Gabriel Garcia Marquez “Hundra år av ensamhet” förtjänar sin klassikerstatus. Det är en bok som spritter av berättarglädje, av personporträtt som tycks heltäckande trots att de är snabbt skissade, kanske för att det irrelevanta med en person faktiskt också säger något viktigt.

Ett talande exempel: “Don Apolinar Moscote, the benevolent ruler whose activity had been reduced to the maintenance from his scanty resources of two policemen armed with wooden clubs, was a figurehead. In order to support the household expenses his daughters had opened a sewing shop, where they made felt flowers as well as guava delicacies, and wrote love notes to order.”

Författarens öga för absurditeter är skarpt, och fångar därmed något viktigt om livet, som ju också är rätt absurt. Halvvägs i boken insåg jag var jag noterat ett liknande öga: filmskaparen Wes Andersson. Hade han skrivit en stor roman om en knasig familj med oräkneliga medlemmar hade det utan tvekan varit “Hundra år av ensamhet”. Kanske är det därför jag älskade boken så mycket? Rekommenderas varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Hundra år av ensamhet”:

1. Familjens betydelse: Hur påverkar familjen Buendías historia romanens handling? Vilka mönster går igen i olika generationer, och varför tror ni att de upprepas?

2. Realism och magi: Hur fungerar den magiska realismen i romanen? Vilka scener tycker ni bäst illustrerar samspelet mellan det magiska och det vardagliga?

3. Tid och minne: Boken leker mycket med tiden – hur uppfattar ni tidens gång i Macondo? Hur påverkar tidens cirkularitet karaktärerna och läsarens tolkning?

4. Isolering och gemenskap: Hur speglas temat ensamhet i de olika karaktärernas liv? Finns det stunder av verklig gemenskap, eller är ensamheten alltid närvarande?

5. Författarens samhällskritik: Vilken samhällskritik tycker ni att Garcia Marquez förmedlar genom romanen? Vilka paralleller kan ni dra mellan berättelsen och verkliga samhällsstrukturer eller historiska skeenden?

Edmund de Waahl håller en liten japansk netsuke-figurin i handen och ställer sig samma fråga som så många andra gjort med ert ärvt föremål: “Jag undrar vilka andra som hållit den här och hur deras liv såg ut?”

Boken är svaret, en förtjusande historielektion under 1900-talet, med utgångspunkt från den lilla haren med bärnstensögon. Man lär sig inget av det viktigaste händelserna då, men mycket om vad som ansågs vara viktigt då, vilket i mina ögon är den allra viktigaste historielektionen av dem alla.

Förmodligen är det förklaringen till varför boken blivit en sådan bästsäljare, till skillnad från traditionella historieböcker. Rekommenderas varmt!

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Haren med bärnsstensögon”:

1. Föremål och berättande Hur fungerar den lilla haren som en länk mellan berättelsens olika personer och epoker? Diskutera hur detta fysiska föremål hjälper till att rama in familjens historia och vad det gör med din läsupplevelse och förståelse för tiden som passerar.

2. Personligt vs. världshistoriskt På vilket sätt lyckas författaren väva ihop sina privata minnen och släktberättelser med större historiska och samhälleliga förändringar? Fanns det delar där dessa två nivåer krockade eller förstärkte varandra? Många läsare har blivit överraskade av vissa kopplingar – blev du?

3. Identitet, hemhörighet och arv Vilka trådar kring identitet, hemhörighet och släktskap fann du mest angelägna? Hur skildras dessa teman ur ett nutida och historiskt perspektiv, och på vilka sätt tycker du att de format både författarens och hans förfäders livsval?

4. Miljöer och epoker i fokus Vilka miljöer – Paris, Wien, Tokyo, London – eller tidsperioder grep tag i dig mest? Diskutera vad som gjorde just dessa miljöer och epoker speciella, och om du kände att någon särskild plats speglade bokens tematik extra väl.

5. Bokens kärna och lärdomar Vad tycker du är den viktigaste “historielektionen” som boken förmedlar? Diskutera vad läsningen väckt hos dig om historia, minne och vad vi faktiskt kan lära oss av enskilda berättelser, snarare än traditionell historieforskning.

Den har kallats för den första riktiga incel-romanen, men jag vet inte om det stämmer. Dessutom är det snarare fristående, om än sammanlänkade, noveller.

Den innehåller den uppmärksammade novellen ”The Feminist” som så många talade om i slutet av #metoo eftersom den gav ett annat perspektiv. En kille som verkligen är feminist söker närhet, kärlek och sex men får vänskap, avvisning och ensamhet. Beror det på hans tunna, feminina axlar, frågar han sig. Han gör allt rätt mot kvinnorna och allt blir ändå fel. Det slutar inte lyckligt. Det är fenomenalt gripande.

Med ”Rejection” utforskar Tony Tulathimutte avvisningens psykologi i fler dimensioner. Det är berättelsen om han som vill bli avvisad för att han insett att andra kommer ha svårt att acceptera hans kink, det är hon som skapar en avatar att hantera världen på något sätt.

Läsaren med öppet sinne komme bli rikligt belönad, precis som den som läser Nabiukovs ”Lolita”, Easton Ellis ”American Psycho” eller Hollebeques ”Underkastelse”. Tulathimutte skriver är på ytan störda människor beskrivna med sådan insikt och empati att vi dels förstår deras drivkrafter och dels inser att vi ju alla är störda på våra egna djupt personliga vis. Ljudboken med sin kakafoni av röster adderar dessutom ett extra lager till berättelserna. Rekommenderas varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Rejection”.

1. Avvisandets moderna klang. Tulathimuttes verk är rotat i det samtida. Hur skiljer sig det avvisande som karaktärerna möter från tidigare generationers smärta? Är det mer intensivt, mer konstant, eller mer digitalt och därmed mer utmattande?

2. Överlevnad och ironi. Hur fungerar karaktärernas intellektuella skärpa och ironiska distans som ett försvar mot att bli avvisade? Finns det någon punkt där ironin blir en mur som hindrar dem från äkta mänsklig kontakt och därmed förvärrar avvisandet?

3. Vems fel är det? Vem/vad är den primära källan till avvisande i novellerna? Är det ett ineffektivt samhällssystem, marknadskrafterna, de enskilda karaktärernas brister, eller är det rent existentiellt (livets inneboende meningslöshet)?

4. Den avvisade som avvisare. Hur manifesterar sig karaktärernas egen rädsla för avvisande i hur de behandlar andra? Finns det exempel där de själva agerar som den som avvisar för att få kontroll över situationen?

5. Humor och smärta. Hur balanserar Tulathimutte den vassa humorn med den underliggande smärtan? Hjälper humorn oss som läsare att hantera de mörka teman, eller tjänar den mest till att understryka absurditeten i karaktärernas tillvaro?

Allt prat om Rooney i samband med hennes nya roman Intermezzo gjorde mig nyfiken, men var ska man börja? Jag orkar absolut inte lägga 16 timmar på ljudboken så jag valde hennes andra roman, 8 timmar lång, och lyssnade (som oftast) på 1.2x hastighet.

Jag skulle vilja påstå att det som gör Sally Rooneys till ett litterärt fenomen inte bara handlar om hur karaktärerna hanterar livet, psykiska problem, samtalen om kommunism eller hur ofta de når klimax när de har sex (samtidigt!), utan om hur alla hennes romaner är fyllda av skarpa iakttagelser om hur man hanterar livet. ”Alla går alltid igenom något, eller hur? Det är livet, i grund och botten. Det är bara mer och mer saker att gå igenom”, som Rooney uttryckte det i sin debutroman Conversations with Friends (2017).

Hennes andra roman, Normal People (2018), handlar om den komplexa vänskapen och relationen mellan två tonåringar från olika samhällsklasser, den fattige Connell och den rika Marianne, och utspelar sig under den irländska ekonomiska nedgången efter 2008, från 2011 till 2015. Redan från början får vi veta att det finns en stark intensitet mellan dem och att Connell känner att ”vara ensam med henne är som att öppna en dörr från det normala livet och sedan stänga den bakom sig”. Samtidigt är de båda unga och oerfarna. Conell kände att han önskade att han visste hur andra människor levde sina privatliv för att till exempel kopiera en relaterbar känsla. I en passage säger Marianne: ”Jag vet inte vad det är för fel på mig [...]. Jag vet inte varför jag inte kan vara som normala människor”, en annan igenkänd tanke.

De två vävs in och ut ur varandras liv under sina universitetsår och utvecklar ett intensivt band som avslöjar deras trauman och osäkerhet på ett så begripligt sätt att romanen blev en bästsäljare och en referens i den offentliga debatten. ”Det är Mariannes fel att vi inte kan få en regering att tillfredsställa Normal People”, löd rubriken på ett debattinlägg i Irish Independent.

Det är en bok att relatera till, även om man aldrig upplevt något liknande. Och kanske är det just detta som gör Rooneys böcker till vad de är? Hursomhelst, den här rekommenderas varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Normal people” / “Normala människor”.

1. Relationens komplexitet: Centralt i romanen är det komplicerade och återkommande förhållandet mellan Connell och Marianne, som sträcker sig över flera år. Vad tror ni är anledningen till att de fortsätter att dras till varandra trots sina olikheter, missförstånd och de svårigheter de möter?

2. Klass och social status: Boken belyser tydligt skillnaderna i social bakgrund mellan Connell (arbetarklass, populär) och Marianne (överklass, utfryst). Hur påverkar dessa klasskillnader deras relation, självkänsla och de val de gör under bokens gång?

3. Kommunikation och missförstånd: Mycket av dramatiken i boken uppstår på grund av karaktärernas oförmåga att kommunicera öppet om sina känslor och behov. Varför har de så svårt att prata med varandra, och hur bidrar dessa missförstånd till berättelsens utveckling?

4. Psykisk hälsa och trauma: Både Connell och Marianne kämpar med psykisk ohälsa, ångest och olika trauman (t.ex. Mariannes familjesituation och Connells depression). Hur skildrar Rooney psykisk ohälsa, och hur påverkar karaktärernas inre strider deras förmåga att upprätthålla en sund relation?

5. Titeln “Normal People”: Vad tror ni titeln “Normala människor” syftar på? Är Connell och Marianne “normala”, och vad är egentligen en “normal” relation i dagens samhälle, enligt boken?

När jag förstod att Miranda Julys roman blev en riktig snackis i New York när den kom ut i somras blev jag nyfiken. ”All fours” gestaltar en medelålders kvinnas livskris, och hur en bilresa tvärsöver USA slutar redan efter 20 minuter, i en förort till Los Angeles. (Typ Kungsängen i förhållande till Stockholm.)

Resten av boken cirkulerar kring frågan om vem hon blivit och vem hon vill vara och vem hon är i andras ögon. Handlingen är oupphörligt fängslande och fascinerande att följa allteftersom hon går över vissa gränser och håller sig innanför andra. Är hon exempelvis otrogen, eller inte? Det finns inget enkelt svar på den frågan.

Låt mig bara säga att det finns tillräckligt mycket stoff i boken att föda många middagsdiskussioner. Romanen blivit mycket populär som boklubbsbok, med all rätt!

Med det sagt tycker jag att hur handlingen är konstruerad är minst lika spännande. Miranda July är oerhört skicklig i att få oss läsare att tänka, känna, förundras och reflektera. Rekommenderas varmt!

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “All Fours”:

1. Den medelålders kvinnan. Romanen utforskar teman som klimakteriet, medelålderskris, sexualitet och kvinnlig rastlöshet. Hur skildrar July dessa upplevelser, och känner ni att hon lyckas fånga en aspekt av kvinnors liv i medelåldern som sällan diskuteras öppet i litteraturen?

2. Förändringen. Huvudpersonen, en medelålders konstnär, inleder en affär under en bilresa som utvecklas till ett sexuellt uppvaknande. Vad tyckte ni om hennes karaktärsutveckling? Kändes hennes beslut och handlingar motiverade, och hur påverkade de er syn på henne?

3. Konstnär och verk. Boken har en namnlös berättare vars biografi liknar Miranda Julys egen på många punkter (konstnär, gift, ett icke-binärt barn). På vilket sätt, om något, påverkade detta er läsupplevelse? Och var går gränsen mellan fiktion och självbiografi i en sådan här roman?

4. Titelns betydelse. Titeln “All Fours” (ungefär “på alla fyra”) kan tolkas på flera sätt, bland annat som en sexuell ställning eller som “den mest stabila positionen” enligt en karaktär. Vilken betydelse tror ni titeln har för bokens övergripande teman, och hur relaterar den till berättarens sökande efter stabilitet eller uppfyllelse?

5. De olika relationerna. Relationen mellan berättaren och hennes icke-binära barn Sam, som använder pronomenet “they” (“de/dem” i den svenska upplagan), är en viktig del av boken. Hur gestaltas denna familjedynamik, och hur skiljer den sig från de andra relationerna i boken (till exempel med maken eller älskaren)?

Margo har pengaproblem. Hon är 20 år och nybliven mamma. Hennes professor har gjort henne med barn, hon har förlorat jobbet eftersom hon inte hittat barnvakt, och hennes rumskompisar har flyttat ut på grund av bebisskriken vilket gör att det är tveksamt om hon kommer kunna betala hyran. Hennes mamma (en gammal Hooters-servitris) är helt ointresserad, pokerberoende och på väg att gifta om sig för pengarna.

Hennes pappa, en gammal wrestlingstjärna som missbrukar smärtstillande syns inte till men uppenbarar sig en dag och flyttar in. Slumpen gör att Margo startar ett OnlyFans-konto, påhejat av pappan, med telefonen ständigt i hand. När Margo sent i boken gör en referens till att hon och familjen är white trash kommer det inte som en överraskning för läsaren.

Det finns emellertid inget nedvärderande eller dömande i Rudi Thorpes beskrivning av sin hjälte i ”Margo’s Got Money Problems”. Från första stund fylls man av medkänsla, beundran och respekt inför den mångfacetterade Margo och hennes komplexa pengaproblem och jag vill därför särskilt rekommendera boken till priviligierade. Margo har nämligen riktiga problem och hon vägrar vara ett offer, trots att inget vore lättare. Därför älskar man henne.

Boken är även förbluffande lärorik för den som vill förstå influerarekonomin och vilka intäktsmöjligheter den innebär! Man förstår hur följare framförallt vill känna sig nära, hur TikTok samspelar med andra plattformar, och hur OnlyFans kan vara så mycket mer än bara sexvideos i dessa dagar.

Romanen har dessutom inte ett enda tråkigt stycke, utan behåller läsaren i ett fast grepp från pärm till pärm! Läs och le hela vägen, precis som jag gjorde. Rekommenderas varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Margo’s god money troubles”

1. Margo som huvudperson Hur uppfattar ni Margo som person och varför tror ni att författaren valt att porträttera henne på just det här sättet? Vad gör henne till en unik och minnesvärd karaktär?

2. Familjen och dess betydelse Hur påverkas Margo av sin komplexa familjesituation? Vilken roll spelar hennes föräldrar i berättelsen och på vilket sätt formar de hennes val och attityder?

3. Skildringen av socioekonomi Hur tycker ni att boken problematiserar och nyanserar begreppet “white trash” och ekonomiska svårigheter? Finns det något i beskrivningen av marginalisering som överraskade er?

4. Influerarekonomin och identitet Vad lärde ni er om influencer- och OnlyFans-ekonomin genom boken? På vilket sätt utmanar romanen era föreställningar om dessa fenomen?

5. Offer eller överlevare? Margo vägrar att se sig själv som ett offer, trots återkommande motgångar. Hur tolkar ni detta och tycker ni att boken inspirerar till motståndskraft och självbestämmande?

Jennette McCurdy: Jag är glad att mamma dog (2024) Översättare: Julia Gillberg.
📕338 sidor. 🎧 10h 27 minuter.
Bookmark förlag

Ibland väljer jag bara bok utifrån titeln, och denna lockade sannerligen mitt intresse. Jennette McCurdys självbiografi består av 90 korta kapitel, psykologiskt danande urscener hämtade från hennes liv som barnstjärna, countrysångerska och såpaskådis, bulimiker, anorektiker, alkoholist, olyckligt kär, kanske kär och inte kär. Modern är alltid närvarande, först levande, senare som vårdnad.

Det är gripande och förbluffande, hudlöst och stundtals mörkt humoristiskt men aldrig självömkande konstigt nog. I den engelska upplagan är hennes berättarröst egensinnig och självklar. Att höra henne läsa boken själv bidrar förstås till en extra nerv. Det är definitivt väl spenderade timmar: en strålande biografi som ger insikt i något större än berättaren. Jag rekommenderar den varmt.

Skaffa boken

Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.

Diskussionsfrågor

Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Jag är glad att min mamma dog”.

1. Relationen mellan Jennette och hennes mamma. Hur upplever ni dynamiken mellan dem? På vilket sätt påverkar moderns handlingar Jennettes livsval och självbild?

2. Kändisskapets baksidor Vilka konsekvenser hade Jennettes uppväxt i rampljuset för hennes mentala hälsa? Vilka likheter eller skillnader ser ni mot andra kända barnstjärnor?

3. Att hantera trauma med humor Hur använder Jennette humor och självironi i sin berättelse? Tycker ni det förstärker eller förminskar upplevelsen av hennes tunga ämnen?

4. Självständighet och frigörelse På vilka sätt beskrivs Jennettes process med att frigöra sig från sin mors kontroll? Vilka hinder och möjligheter gör sig särskilt påminda?

5. Bokens titel och dess betydelse Vad signalerar titeln? Hur förändrades er förståelse för titeln under och efter läsningen av boken?