Andrev Walden: Jävla Karlar
En pojkes humoristiska och smärtsamma memoar om att växa upp med sju olika styvfäder under ständig flytt och den livslånga jakten på sin biologiska far
Andrev Walden: Jävla Karlar. (2023) 🥇 Augustpriset 2023.
📕376 sidor. 🎧 7h 54 minuter.
Polaris.
Presentationen är oemotståndlig: en pojke har sju fäder på lika många år. Berättelsen är precis lika bra som omslaget lovar och det är fniss och klump i halsen och njutning och igenkännande och våldsamheter och absurditeter och ett gapflabb om vartannat, som det är i riktigt bra historier.
Men det är hur Walden handskas med det rika materialet i ”Jävla Karlar” som verkligen väcker min beundran. Redan i dedikationen meddelas projektets ton och värme. I ”Till mamma (inte passivt aggressivt)” förmedlas att vi har att vänta oss en uppväxtskildring som varken vill anklaga henne eller förmildra händelser. Vi får samtidigt det första provet på att författaren tänker kommentera sin egen berättelse samtidigt som den berättas, och att värme kan behövas för att berätta om det värsta.
Precisionen i hantverket märks även i formuleringarnas exakthet och metaforernas klarheter. Inga meningar är överflödiga, inga stycken onödiga (på något ställe beskriver han till och med vad han strök!) Allt känns äkta och eget, inga fraser känns som de lånats från någon annan utan som just Walden och det förstärker upplevelsen av en unik uppväxt. Samtidigt är den helt alldaglig på många sätt och det vet författaren att utnyttja på ett mästerligt sätt. Han kan som sagt sitt hantverk. Därför inleds också varje kapitel med några meningar om vad som komma skall, vilket bara en författare med full kontroll vågar.
Sammanfattningsvis: En stor läsupplevelse och ett sant nöje! Rekommenderas varmt.
Skaffa boken
Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.
Diskussionsfrågor
Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Jävla Karlar”:
Titeln och maskulinitetens roller. Bokens titel, “Jävla karlar,” är laddad. Hur tolkar ni titeln i förhållande till de många män Andrew möter och den maskulinitet han själv söker? Diskutera hur författaren skildrar olika sidor av “karlar”—från de destruktiva och undflyende styvfäderna till den idealiserade biologiska fadern. Är det en fördömande eller en sörjande titel?
Berättaren som ett vittne. Andrew Valden (i boken som Andrew) är både huvudperson och berättare. Han registrerar detaljerat alla flyttar, alla män och alla svek. Hur påverkar hans roll som nästan kliniskt observerande vittne er läsning? Hur balanserar han den smärta och sorg han upplevt med den humoristiska och distanserade ton han ofta använder?
Fattigdom, klass och geografisk rotlöshet. Familjen flyttar ständigt, ofta på grund av ekonomiska skäl eller relationer som kraschar. Vilken roll spelar geografisk rotlöshet och klass i Andrews uppväxt? Hur återspeglas den ekonomiska utsattheten och den sociala klassresan i hans mammas val av män och i hans egna drömmar och ambitioner?
Mamman – offer och förövare. Mamman är central i boken. Hon är den drivande kraften bakom flyttarna och den som väljer männen som kommer och går. Hur ser ni på hennes karaktär? Är hon ett offer för sina omständigheter och sitt begär efter kärlek och stabilitet, eller bär hon ett ansvar för den rotlöshet och det kaos hon utsätter sina barn för?
Sökandet efter den biologiska fadern och försoning. Sökandet efter den biologiska fadern är en röd tråd. Vad representerar han för Andrew—en sannare identitet, en stabil ankare, eller bara en ouppfylld fantasi? Hur upplevde ni författarens eventuella “försoning” med sin bakgrund och de män han mött, och känner ni att det fanns någon form av avslut i slutet av berättelsen?