MĂ„nadens boktips đ Claes de Faire: Att gĂ„ pĂ„ teater
En utredning av ett teaterhaveri blir till en jakt pĂ„ sanningen bakom konstens sköra âtomma sekunderâ.
Varje mÄnad tipsar jag om en bok jag varmt kan rekommendera och som samtidigt passar att lÀsa i din bokklubb. Du fÄr samtidigt förslag pÄ diskussionsfrÄgor som vÀcker engagemang och leder till givande samtal efterÄt. Det hÀr Àr mÄnadens bok, april 2026.
Claes de Faire: Att gÄ pÄ teater (2025)
đ215 sidor. đ§ 7h 3 minuter.
Kaunitz-Olsson
Romanen börjar beskedligt och till synes dokumentÀrt. Huvudpersonen, med samma namn som författaren, gÄr pÄ Dramatens för att se en modern uppsÀttning av Fröken Julie. Nackdelen med den sortens tolkningar Àr att vad som helst kan hÀnda och nÀr en av skÄdespelarna kommer av sig Àr det oklart om det tillhör regin eller Àr ett misstag. Claes de Faire bestÀmmer sig för att försöka ta reda pÄ det, som sjÀlvutnÀmnd haverikommissionÀr och samlar in fakta pÄ ett nitiskt sÀtt, som en rÀttshaveriet men utan tvist. Men precis som man som lÀsare börjar tröttna pÄ detta hÀnder nÄgot ovÀntat, och sedan Àr det omöjligt att sluta.
Att de Faire har haft roligt medan han skrivit âGĂ„ pĂ„ teaterâ rĂ„der det inget tvivel om, och det mĂ€rks. Liksom i hans utmĂ€rkta förra roman âRoman 4â uppvisar sĂ„vĂ€l formuleringarna som förvecklingarna ett tydligt slĂ€ktskap med Klas Ăstergren samtidigt som det stĂ„r tryggt pĂ„ egna ben. HĂ€r Ă€r det inte tal om nĂ„got berĂ€ttarjag som dras in i nĂ„got utan om ett jag med egen agens som syltar in sig sjĂ€lv i grejer.
SprĂ„ket Ă€r vackert, vardagligt och samtidigt dynamiskt. De Faires sjĂ€lvrannsakande stil och drift med sig sjĂ€lv eller hustruns kulturella kapital, för att nĂ€mna nĂ„got, lyckas vara bĂ„de trĂ€ffsĂ€kra, modiga och roliga pĂ„ ett sĂ€tt som Ă€r helt eget. HĂ€r gĂ„r associationen snarare till K. Svenssons âWintermans mysterierâ eller, för den delen, P.G. Woodhouses svit om Jeeves och Wooster.
Resultatet Àr strÄlande och erbjuder nÄgra timmars munter eskapism. Rekommenderas varmt!
Skaffa boken
LÄna boken pÄ nÀrmaste bibliotek eller stötta din lokala bokhandel genom att köpa den dÀr. Boken finns Àven pÄ Bokbörsen, Adlibris och Bokus, samt pÄ alla andra stÀllen dÀr du köper böcker.
DiskussionsfrÄgor
HĂ€r Ă€r fem diskussionsfrĂ„gor för en bokklubb som lĂ€st âSinnenas tidâ, en av Annie Ernaux mest nakna skildringar av besatthet. HĂ€r Ă€r fem frĂ„gor som kan fĂ„ i gĂ„ng samtalet:
Sanningens roll i konstupplevelsen: BerĂ€ttaren brottas lĂ€nge med om Krister Henrikssons blackout var planerad eller ett genuint fel. NĂ€r det senare bekrĂ€ftas att förestĂ€llningen faktiskt âkukade urâ, beskrivs det som en befrielse. Varför Ă€r sanningen bakom prestationen sĂ„ viktig för honom? Skulle pjĂ€sens konstnĂ€rliga vĂ€rde minska om misslyckandet visade sig vara perfekt regisserat?
SjĂ€lvparodi och kulturellt kapital: Författaren beskriver sig sjĂ€lv som en âsmĂ„handlareâ och en âenkel handelsresande i slarviga texterâ. Han medger ocksĂ„ att han och hans fru ibland âbre pĂ„ en aningâ för att förstĂ€rka bilden av sig sjĂ€lva som kulturelit. Hur tolkar ni det sĂ€tt pĂ„ vilket han driver med sin egen sociala position? Ăr denna sjĂ€lvmedvetna parodi ett sĂ€tt att vinna lĂ€sarens sympati eller Ă€r det ytterligare en form av högborgerligt koketteri?
Haverikommissionen och mĂ€nsklig kontroll: HalvvĂ€gs genom boken möter vi idĂ©n om att staten bör utreda kulturhaverier för att ge medborgarna âvetskap och fattbarhetâ. Ăr Haverikommissionen enbart en absurd satir över svensk byrĂ„krati, eller uttrycker den en djupare mĂ€nsklig lĂ€ngtan efter att kunna kategorisera och förstĂ„ det oförutsĂ€gbara i tillvaron?
âDen tomma sekundenâ som förklaringsmodell: BerĂ€ttaren ser en koppling mellan tystnaden pĂ„ scenen och stora livshĂ€ndelser genom begreppet âden tomma sekundenâ â ögonblicket dĂ„ nĂ„gon slĂ€pper taget och ett haveri föds. Tror ni att det faktiskt gĂ„r att identifiera ett sĂ„dant exakt ögonblick nĂ€r nĂ„got gĂ„r sönder, eller Ă€r det en logisk konstruktion för att hantera kaos i exempelvis ett Ă€ktenskap eller en karriĂ€r?
Arkitekturen som emotionellt ankare: BerĂ€ttaren beskriver Stockholms fastigheter och byggmĂ€stare som Björn Hedvall och Oscar Engelbert med extrem detaljrikedom. Han skriver att det högborgerliga ingjuter en trygghet som tröstar honom i hans egen âmĂ€nskliga futtighetâ. Fungerar stadens fasta form och ordning som en nödvĂ€ndig motvikt till de osĂ€kra mĂ€nskliga haverier som boken skildrar?
Fler boktips
Vill du att jag ger dig fler förslag pÄ böcker som passar för bokklubben? Besök persboktips.se