Torrey Peters: Detransition, baby
Tre huvudpersoners komplicerade relationer och förhållande till föräldraskap, könsidentitet och val.
Varje månad tipsar jag om en bok jag varmt kan rekommendera och som också passar att läsa i din bokklubb. Du får samtidigt förslag på diskussionsfrågor som väcker engagemang och leder till givande samtal efteråt. Det här är månadens bok, december 2025.
Torrey Peters: Detransition, Baby
📕350 sidor. 🎧 12h 31 minuter.
Random House
Svensk utgåva: Detransition, baby. Översatt av Julia Gillberg
📕 350 sidor.
Albert Bonniers förlag.
Det här är en roman om övergångar. Från tvåsamhet till ensamhet. Från att vara man till att vara kvinna. Från singel till par. Från självständig till beroende. Från att bära ett liv till att abortera det. Ett befruktningstillfälle utgör romanens nav och vi kastas fram och tillbaka i tiden, närmare och längre ifrån detta ögonblick. Som du förstår undviker Torrey Peters inte de stora frågorna i livet, även om de sällan presenteras just så. De smygs in, presenteras bitvis eller baklänges, samtidigt som något annat pågår, händer och sker medan de tre huvudpersonerna Ames, Reese och Katrina försöker reda ut sina egna relationer.
Ames och Reese är transpersoner, en grupp som jag ständigt kom i kontakt med när jag häromåret vistades i amerikansk campusmiljö av och till under två terminer. Det jag lärde mig handlade framför allt om mig själv: hur oväntat mycket det störde mig att inte veta om någon var kvinna eller man, egentligen. Det fanns en kille som såg ut som en kille men kallade sig Sharon, vilket var förvirrande. Jag hade föreläsare som såg ut som kvinnor och talade med mansröst, och tvärtom. Att fråga dem om saken kändes opassande och dessutom irrelevant, men det störde mig på ett konstigt och okunnigt sätt.
Det här var under en period när transpersoner och deras rättigheter diskuterades mycket och på ett abstrakt vis i samhället. Det fick konkreta konsekvenser som att alla toaletter blev könsneutrala och att anslagstavlor meddelade att all personal och alla studenter hade rätt att själv avgöra vilket kön de identifierade sig som varje dag. Så småningom gick det inte att hålla reda på, och den insikten visade sig förlösande. Vem som helst kunde dyka upp vid pissoaren, men var det egentligen ett problem?
Nog för att jag kan tycka att en del människor verkar göra livet svårt för sig själva ibland, men som man kärleksfullt och inkluderande uttrycker saken i New York: “You do you, baby.” Vem är jag att döma vad andra människor känner sig tvungna till? Funderar vi inte alla på vilka vi är, eller inte är? Är det inte just det som förenar oss?
“Detransition, baby” kom ut samtidigt som jag befann mig i New York, och beskriver en värld som många av mina kollegor och studenter var väl bekanta med. Det är i första hand en bok om människor som genomlider kval i livets övergångar som varje läsare borde kunna identifiera sig med. Däri ligger romanens styrka och storhet. Dessutom är den välskriven, kvicktänkt och fängslande.
Sannolikt kan Peters bok också lära läsaren att lägga mer fokus på vad som förenar oss än vad som skiljer oss, oavsett vilket kön vi identifierar oss med. Jag önskar att jag hade läst den tidigare och rekommenderar den varmt.
Skaffa boken
Låna boken på närmaste bibliotek eller stötta din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus samt på alla andra ställen där du köper böcker.
Diskussionsfrågor
Här är fem diskussionsfrågor när din bokklubb läst “Detransition, baby”:
Romanen utforskar framförallt moderskap från olika perspektiv – Ames, Reese och Katrina. På vilka sätt utmanar boken traditionella definitioner av vad det innebär att vara en “mamma” eller att bilda en familj?
Titeln anspelar på begreppet detransition. Hur hanterar författaren teman som identitet, kön och ånger genom Ames karaktärsresa, och hur påverkade hans erfarenheter er syn på könskorrigering och “detransition”?
Boken beskrivs ofta som en “komedi” trots sina tunga ämnen som könsdysfori och trauma. Tyckte ni att humorn fungerade, och hur balanserar Peters mörka teman med lättare stunder i berättelsen?
Peters skildrar relationerna mellan karaktärerna med stor komplexitet. Diskutera dynamiken mellan Reese och Katrina. Kunde ni sympatisera med båda karaktärerna, trots deras ibland motstridiga önskemål och bakgrunder?
Romanen ger en inblick i specifika erfarenheter inom transcommunityt som sällan syns i mainstream-litteratur. Hur kändes det att läsa en bok som utspelar sig så djupt inom denna specifika kulturella kontext, och vad lärde ni er om de utmaningar och glädjeämnen som karaktärerna möter?
Fler boktips
Vill du att jag ger dig fler förslag på böcker som passar för bokklubben? Besök persboktips.se