Frågor och svar om min bokklubb (som blev viral)
Struktur och variation i gruppen hemligheten bakom engagerade samtal.
Vi är tio som inte umgås privat, utan känner till varandra av anledningar vi ofta glömt. En gång i kvartalet ses vi vid samma bord, på samma restaurang, och diskuterar boken livligt och hjärtligt, provar teorier och psykologiserar. Det är en pensionsexpert, en sexolog, en lärare, en forskare, en socialarbetare, bolags styrningsperson. Och hälften av dem har yrken som är okända för mig eftersom vi aldrig talar om det. Innehållet i boken ger upphov till diskussioner om livet, men vi pratar sällan om livet bortom boken.
Efter ungefär två timmar har vi både hunnit äta upp och pratat klart. Diskussionen avslutas med att var och en ger boken ett betyg på skalan ett till tio, vilket noteras på försättsbladet i boken. Detta bokförs genom att vi postar en bild av resultatet i vår gemensamma WhatsApp-grupp.
Därefter presenteras nästa bok. Det är en överraskning för alla utom den som valt boken. Man får boken i handen direkt. Sedan är middagen slut och alla går hem till sitt. Det är en underbar bokklubb!
När jag postade en förklaring om den här bokklubben i mina sociala kanaler blev det viralt. Sedan dess har fler än 200 000 sett inlägget (!), vilket säger något om hur populära bokklubbar är i Sverige.
Här är svar på de vanligaste frågorna jag fått om bokklubben
Varför startade du bokklubben?
För tio år sedan blev jag inbjuden till en bokklubb som började bra men som med åren blev allt mindre frekvent och intressant. En av problemen var att det var för få deltagare och att de som en gång startat gruppen ville ha den som ett skäl att ses, snarare än på grund av en önskan att läsa böcker. Det gjorde att engagemanget var lågt, diskussionerna stundtals ganska platta och att den så småningom somnade in. Mitt förslag att bjuda in fler röstades ner, för det var trots allt någon annans bokklubb.
Jag hade bjudit med en gammal bekant som en gång i tiden var mina barns lärare på förskolan, och vi beslutade oss därför för att skapa en ny bokklubb. Vi ville dels bredda vårt läsande så att det omfattade författare och genrer vi inte själva valt, och dels diskutera det vi läst med andra som vi inte riktigt kände. Resultatet blev Annys och Pers bokklubb!
Hur hittade ni varandra?
Det är bra att vara två som är den tydliga motorn i en bokklubb, eftersom alla inte riktigt har samma engagemang. Vi ville också ha möjligheten att både kasta ut folk som gång efter gång inte läst boken (ett problem i den gamla bokklubben) och kunna välja in nya.
Min vän och jag gjorde en bruttolista på människor som varken hon eller jag inte träffar så ofta, men som likväl är personer man känner att man gärna skulle umgås med. Vi gick sedan igenom listan för att försöka se till att inte alla har ungefär samma perspektiv (varken yrkesmässigt, åsiktsmässigt, bakgrundsmässigt eller relationsmässigt), valde ut tio stycken och sedan bjöd vi in dem vis sms. Så här kunde det se ut:
Bland mina förslag som numera är medlemmar finns en person jag intervjuat en gång och där jag kände att vi fick bra personkemi, en annan som jag träffat genom scouterna för femton år sedan, en tredje min svärmors före detta mans son, för att bara ta några exempel.
Är det bara män? Nej. Det är sjuttio procent kvinnor. Det sägs att kvinnor läser nio av tio romaner, och andelen kvinnor lär vara ännu högre när det gäller bokklubbar. Det som var viktigt är dock inte könsfördelningen utan mångfalden, och att man inte riktigt känner varandra.
Hur många är lagom? Tillräckligt många för att säkerställa att diskussionen blir bra. Vi är tio medlemmar, och det gör att det brukar vara sju, åtta på varje möte, vilket är precis lagom. Från början var vi fler, men två hoppade av för att de inte kände att de hann läsa böckerna.
Hur väljer ni bok?
Vi läser bara skönlitterärt och vi turas om att välja bok, i bokstavsordning efter våra förnamn. Det gör det lätt att komma ihåg. Det är inget konsensusbeslut utan den som väljer hittar en bok som de är intresserade av, vilket resulterar i böcker från många olika genrer, eftersom vi själva är så olika.
Är det inte svårt att välja bok? Tänk om man råkar välja någon som är dålig? För det första har vi den viktiga principen att man aldrig behöver vara lojal sin bok. Det innebär att man mycket väl kan deklarera att man inte gillade sitt eget val på nästa möte. För det andra garanterar mångfalden i gruppen att det alltid är någon som gillar en bok mer och någon annan mindre. Det är inte det intressanta, utan om boken ger upphov till diskussion eller ej. En av orsakerna till att jag startat det här månadsbrevet för att tipsa om bra böcker för bokklubbar är att man ju vill välja en bok som ger upphov till många sorters diskussioner, och det syns inte alltid i recensionerna av böckerna.
Vad gör ni om någon redan läst boken? Det är inget problem för gruppen. Vi har ju bokklubb för att vi tycker om att ha intressanta diskussioner om en bok inte för att, likt skolbarn, läsa så många sidor som möjligt.
Vad är poängen med att man får boken direkt? Många bokklubbar kämpar med att få deltagarna att läsa boken, och ett stort hinder är att ta sig tid att hitta boken, låna den på biblioteket, besöka en bokhandel eller beställa den på nätet. Om man däremot får boken i handen har man därmed eliminerat en av de största hindren. (De som inte kan komma på träffen får boken skickad till sig, av den som valde boken.)
Är det inte dyrt att tvingas köpa tio böcker åt gången? Nej. När du väl köpt din bok så väntar ju nio tillfällen när du får en bok helt gratis. I längden jämnar det ut sig. Dessutom väljer de flesta att köpa in pocket
Hur väljer ni plats att ses?
Vi ses en gång i kvartalet, alltid på samma veckodag (tisdag), vid samma tid (kl. 18), på samma restaurang, vid samma bord.
Hur har ni valt tid? Tiden är vald för att folk ska kunna komma direkt efter jobbet och för att det inte heller ska bli så sent. När boken är färdigdiskuterad och den nya boken presenterad går vi hem.
Hur har ni valt restaurang? För det första valde vi restaurang för att slippa tänka på att ordna middag åt varandra. Restaurangen är vald (kvarterskrogen Österlånggatan 17 i Stockholm) för att de har ett stort runt bord (avgörande för bra diskussioner) där alla personer kan klämma in sig, de har menyalternativ i alla prisklasser och servicen är utmärkt.
När bestämmer ni tid? Innan vi går. På så sätt vet man redan nu när nästa träff är. Det är ännu en av många små principer vi har för att förenkla för alla som är med i bokklubben. På vägen ut bokar vi också bord för nästa gång. Min erfarenhet är att det lätt inte blir av om man inte har fasta rutiner.
Hur lägger ni upp diskussionen?
För att alla ska komma till tals börjar vi alltid med att gå ett varv runt bordet och försöka sammanfatta våra intryck av boken. Det är då någon säger att de verkligen älskade den eller att de hatade slutet eller att de känner sig förvirrade av den.
Därefter brukar samtalet flöda ganska fritt utifrån de saker man funderat på. Någon vill prata om varför huvudpersonen agerade som hon gjorde mot sin syster. En annan har synpunkter på författarens språk, en tredje på hur handlingen hade förändrats om det utspelat sig i Frankrike istället för i USA.
Vi är ju alla där för att tala om boken och de tankar de gett oss, och det gör att vi också kommer in på frågor som är sprungna ur boken och som kan handla om samhällsfenomen eller egna erfarenheter. Det gör att diskussionerna ofta handlar om livet, och kanske även vad som vi upplevt i livet, men de handlar aldrig om livet här och nu eller om vardagen, utan diskussionen har alltid rötterna i det vi upplevt på bokens sidor. Här hjälper det förstås att inte riktigt känna varandra. Efter en stund är det alltid någon som för tillbaka samtalet till boken, vill prata om en annan aspekt och så är man igång igen.
Om samtalet tryter har jag ofta förberett några frågor som kan ge bra diskussioner, men lustigt nog har jag i princip aldrig behövt använda dem.