Frans G. Bengtsson: Röde Orm
Vikingen Orm Tostesson färdas genom 900-talets Europa och Medelhavet, upplever både äventyr som slavar och fri man, och återvänder hem till Skåne som rik hedning och kristen.
Frans G. Bengtsson: Röde Orm. (1941)
📕 588 sidor. 🎧18h 50 min.
Norstedts.
Den stod i fars bokhylla och eftersom jag inte läst den så fick den göra mig sällskap på tåget hem. ”Röde Orm” av Frans G. Bengtsson kom ut 1941 och är en utomordentligt välskriven och underhållande bok som handlar om en man från mina hemtrakter (nästan i alla fall: Kullahalvön) som råkar bli viking och alla äventyr han råkar ut för. En riktig karl!
Två saker som förvånade mig är hur munter den är och hur korrekt den är. Jag skulle inte bli förvånad om Jan Guillou hittat inspiration till sin speciella återhållna humor i ”Röde orm”. Samtidigt slogs jag av hur mycket av det som jag trodde var moderna rön om vikingar som uppenbarligen varit etablerad kunskap långt tillbaka i tiden. Förra året hyllade jag ”The Childeren of Ash and Elm” som presenterade Vikingatiden i ett nytt ljus däribland deras stora språkkunskaper men eftersom Röde Orm lär sig arabiska som det naturligaste i världen så vittnar det snarare om min egen bristande kunskap.
Trevlig som sören är den i vart fall, och därtill perfekt sommarläsning. Rekommenderas varmt.
Skaffa boken
Låna boken på närmaste bibliotek eller stöta din din lokala bokhandel genom att köpa den där. Boken finns även på Bokbörsen, Adlibris och Bokus och på alla andra ställen där du köper böcker.
Diskussionsfrågor
Här är fem diskussionsfrågor för en bokklubb som läst “Röde orm”:
Karaktärsutveckling och moral: Hur förändras Röde Orms syn på livet, våld och moral under sina resor? Kan man se en tydlig moralisk kompass hos honom, trots att han lever i en brutal vikingatid?
Humorn och språket: En stor del av romanens charm ligger i Frans G. Bengtssons språk och den lakoniska humorn. Hur uppfattade ni språket? Kändes det ålderdomligt och svårtillgängligt, eller bidrog det till atmosfären och läsupplevelsen?
Kulturkrockar och religion: Romanen skildrar möten mellan asatro, kristendom och islam. Hur hanterar karaktärerna dessa kultur- och religionskrockar? Finns det några scener där författaren lyfter fram likheter eller skillnader mellan trosuppfattningarna på ett intressant sätt?
Historisk realism kontra äventyrsroman: Röde Orm är en historisk roman, men också en färgstark äventyrssaga. Var känner ni att balansen ligger? Upplever ni att boken ger en trovärdig bild av vikingatiden, eller är den snarare en underhållande fiktion med historisk kuliss?
Tidslöshet: Trots att boken skrevs på 1940-talet och utspelar sig för tusen år sedan, läses den fortfarande flitigt. Vad är det i berättelsen, temana eller karaktärerna som gör Röde Orm tidlös och relevant än idag?